Guldbevis för Noas flod
Jack Lange
Jack Lange visar kvartsstycken med guld.
De flesta skulle nog bli rätt förvånade om de hörde att släta,
vattenslipade guldklimpar brukar påträffas inte bara i floder och vattendrag,
utan också på kullar och rentav bergstoppar.
För många år sedan höll min bror och jag på att leta
guld på Cape York-halvön i norra Queensland, Australien, och vi upptäckte
då ungefär 30 klimpar på en sluttning och även på toppen
av kullen. Klimparna varierade i storlek från två gram till omkring
tre hekto och de var alla åtminstone delvis släta. De vattenslipade klimparna
låg huller om buller med delvis slipade stenar, vissa små som spelkulor,
andra stora som pumpor.1
Många guldsökare undrar hur de här klimparna kunde bli så
släta så högt upp i terrängen, men för mig ligger förklaringen
i den världsvida översvämningen beskriven i Bibeln, Noas flod.
Sekulära geologer kanske förklarar denna stora guldtvätt med att
det en gång låg en nivåförskjuten flodbädd här.
Problemet med den teorin är att de stenar och det grus som finns i dagens flodbäddar
i allmänhet är helt släta.
Man förväntar sig ju då att stenar i förmodade “gamla
flodbäddar” också skulle vara det. Men dessa guldklimpar är
bara delvis släta eller vattenslipade, som om de hade fösts omkring av
forsande vatten under endast en begränsad tid. Detta förklaras lättare
med förloppet för Noas flod.
Guld finns i kvartsådror som bildats när sprickor uppstått i moderberget
(se nästa sida). Seriösa guldsökare vet att det mesta av det guld
som bryts idag på något stadium har kommit från de platser där
dessa guldförande kvartsådror kommer upp till jordytan – från
kvartssprickor. De flesta guldklimpar jag har hittat (och jag har hittat tusentals
över hela Australien) har det suttit kvarts på när de först
har grävts fram.
Foto Jack Lange
När vattnet från Noas flod drog sig tillbaka blev sprickorna ”mörbultade”
och eroderade, och stora bitar guldförande kvarts bröts loss.2 En del av guldet sitter fortfarande fast i kvarts,
och det lokaliseras ofta med metalldetektorer.
Klimpar bildades när guldet bröts loss från kvartsen då den
kastades omkring. Om dessa klimpar sattes tillräckligt i rörelse för
att bli åtminstone delvis släta, då kategoriseras de som alluvialt
guld. Men om klimparna hittas nära den spricka de kom ifrån är de
vanligtvis naggade och knotiga och kategoriseras som eluvialt guld.
Allt det guld som bröts loss under Noas flod hade säkert flera månader
på sig att rulla omkring och bli väldigt slätt. Det guld som bara
är lite slätt på kanterna har då brutits loss under de sista
faserna av Noas flod, eller satts i rörelse av ytsedimentens rörelser
efter floden.
Min förståelse av Bibelns väldiga översvämning och hur
dess gigantiska krafter spred ut guldklimpar längre bort från deras ursprungliga
källa än vad man i allmänhet tror, har hjälpt mig att bli en
framgångsrik guldsökare. Det är en fascinerande upplevelse att gräva
upp en slät guldklimp från dess forntida viloplats och begrunda dess
historia.
Hur guld bildades under Noas flod
Tas Walker
Man kände till guld redan före Noas flod. Bibeln beskriver landet Havila
som en plats “där det finns guld” och säger att “guldet
i det landet är fint” (1 Mos 2:11-12). Det mesta av det guld som kom
till under skapelsen begravdes troligen vid översvämningen. Guld bildades
också under själva floden.
- Under den första halvan av floden ökade översvämningsvattnet
på jorden och bildade tjocka sedimentavlagringar. Det vatten som fortfarande
satt fast i sedimentet utsattes för tryck, det innehöll många aggressiva
kemikalier och löste upp många mineraler.
- Jordens enorma rörelser under Noas flod fick sedimenten att vika sig så
att det ofta bildades en metamorf klippa.
- Vattnet klämde sig in i sprickor i klippan och lämnade kvar kvarts och
andra mineraler som t.ex. guld, silver, koppar, zink och bly. Dessa mineralrika
kvartsådror kallas “kvartssprickor”
- Under resten av floden
blev landet eroderat av översvämningsvatten som drog sig tillbaka. Guld
från sprickorna koncentrerades i alluviala avlagringar.
|
Min förståelse av Bibelns väldiga översvämning har hjälpt
mig att bli en framgångsik guldsökare
Artiklen har tidigare publicerats i Creation vol 29, nr 4-2007 och är översatt
av Carl-Henrik Hammarlund.
Referenser
- Se Hergenrather H., Noah’s long distance travelers,
Creation 28(3):3032, 2006. Retur till text.
- Lalomov, AN. och Tabolitch. S.E., Gold placers in Earth history,
Journal of Creation 11(3):330–334, 1997. Retur till text.
| You are probably accessing this site because you had questions—just like everyone else. That’s why CMI exists. You can keep the free answers on this site coming.  | | |
|
