Explore
Also Available in:

Darwin kontra medkänsla

Skrivet av none
Översatt av Torsten Lantz

Den fullständiga titeln på Darwins Magnum Opus är: ”Om arternas uppkomst genom naturligt urval eller de bäst utrustade rasernas bestånd i kampen för tillvaron”. I andra skrifter av Darwin avslöjas grymheten i det evolutionära tänkesättet. Nedan ett exempel från The Descent of Man (Människans härkomst):

”Hos vildarna blir de som är svaga till kropp och själ snart utgallrade, och de som överlever uppvisar vanligen ett livskraftigt hälsotillstånd. Vi civiliserade människor gör å andra sidan vårt yttersta för att förhindra utgallringen. Vi bygger institutioner för de svagsinta, lemlästade och sjuka; Vi skyddar de fattiga med lagar och våra läkare använder sin skicklighet till det yttersta för att rädda liv så långt det finns någon som helst möjlighet. Det finns anledning att tro att vaccineringar har bevarat tusentals människor, som förr till följd av svag kroppsbyggnad skulle ha dukat under för smittkoppor. Alltså fortplantar de sjukligare medlemmarna i de civiliserade samhället sitt släkte.

Ingen som hållit på med husdjursavel skulle tvivla på att det här måste vara högst skadligt för den mänskliga rasen. Det är förvånansvärt hur snart brist på omvårdnad, eller oriktig sådan, kan försämra en tam ras. Bortsett från förhållandet med människan själv, är knappast någon så okunnig att man föder upp de sämsta djuren.

Den hjälp vi känner oss förpliktigade att ge de hjälplösa är snarast en bieffekt av den instinkt av medkänsla som ursprungligen förvärvats som en del av de sociala instinkterna, men vilka med tiden, som vi tidigare visat, blivit ömmare och fått större utbredning. Inte heller kan vi undertrycka våra sympatier - ens om det yrkades utifrån ett strikt förstånd - utan att försämras i vår naturs ädlaste del… Så därför måste vi stå ut med de uppenbart dåliga följderna av att de svaga överlever och fortplantar sitt släkte.

(Charles Darwin, The Descent of Man, 2nd Ed., pp. 133–134, 1887)