Att bekämpa Gårdagens drakar

Skrivet av Robert Carter
Översatt av Magnus Lindborg (genesis.nu)

Publicerad i Creation 35(3):12-14, juli 2013,
och Genesis 2022(1):14–15, mars 2022

prawny Caleb Salisbury

Darwinism som vetenskap har utvecklats. Den har alltså förändrats från sitt ursprungliga koncept och fortsätter att förändras. Det kan vara bra för oss att uppmärksamma de senaste trenderna så att vi inte plötsligt upptäcker att vi argumenterar emot gårdagens teori. När Charles Darwin inledningsvis postulerade att alla levande arter kunde spåras tillbaka till en enda gemensam släkting, menade han att den mekanism som orsakade alla förändringar var naturligt urval.¹ Året var 1859. Senare övergav han sin ursprungliga hypotes och föreslog att andra typer av urval (t.ex. sexuell selektion²) inte bara spelade en roll, utan var viktigare. Vad värre var, ovetande som han var om genetik, lade han fram och var en stark förespråkare för den Lamarckska³ idén att omgivningen orsakade förändringar hos organismerna som sedan ärvdes av avkomman. Detta bestreds av Gregor Mendel som publicerade upptäckterna om genetikens lagar⁴ 1862, men så förhöll det sig med evolutionsteorin i slutet av artonhundratalet.

Fler förändringar gjordes när genetiken till slut togs in under det darwinistiska paraplyet under tidigt nittonhundratal. Detta innebar ett långtgående avståndstagande från mycket av Darwins senare skrivande och ledde så småningom till den ’moderna syntesen’ av evolution, genetik och populationsgenetik, som de flesta av dagens biologer har blivit skolade inom. Denna ’geno-centriska’ syn handskades med populationer och genpooler, men ignorerade det faktum att individer (en complex kombination av egenskaper) var de som selekterades, inte enskilda gener. De som förespråkade denna syn stötte tidigt på matematiska svårigheter⁵ som sköts åt sidan genom ännu fler spekulationer om att det allra mesta av genomet var skräp-DNA.⁶

Nu när vi har kommit in på tjugohundratalet ändrar sig saker återigen. När vi nu har lärt oss mer om genetik och processerna inuti cellen har neodarwinismen (ett annat namn på den moderna syntesen) tvingats att anpassa sig. Evolutionister har haft en jobbig tid med att förklara ofattbart komplexa system som det mänskliga genomet, och en naturalistisk förklaring till livets uppkomst går stick i stäv med alla kända lagar inom fysik, kemi, genetik, sannolikhetslära och informationsteori. Påståendet att det mesta av vårt DNA är ’skräp’6 går inte längre att försvara. De matematiska problem man stötte på för flera decennier sedan blir bara större i takt med att vår förståelse av livet blir allt mer komplex. Hur ska en evolutionist bete sig?

Thomas Kuhn, en känd vetenskapsfilosof, menade att vetenskapliga revolutioner inträffar regelbundet med några generationers intervall. När en teori står på sin höjd förespråkas den kraftigt. Nästa generations forskare håller fast vid den, ofta som grundantagande till hur saker fungerar. Men så småningom kommer tillräcklig kognitiv dissonans⁷ att uppstå, särskilt bland yngre forskare som ofta tycker att äldre idéer är otillfredsställande, att ett totalt skifte i tänkandet äger rum. Exempelvis var flogistonteorin en gång förhärskande inom akademin, men några experiment i slutet av sjuttonhundratalet gjorde slut på den. En annan revolution inträffade på sextiotalet, då platt-tektonik ersatte en geologisk modell som byggde på statiska kontinentalblock. En vetenskaplig teori tenderar att ha ett visst mått av tröghet och det krävs avsevärd ansträngning för att förändra den när den väl har etablerat sig som radande paradigm, men den kan ändras.

Kommer ännu en revolution att ske inom evolutionsteorin? Förmodligen, och vi kan redan se tydliga tecken på det. Det är ett betydande antal vetenskapsmän som inte är tillfreds med de vedertagna idéerna om hur evolutionen fungerar, men det är inte samma sak som att påstå att de därför kommer att bli kreationister. Vi ser unga forskare som för fram hedna-trons Gaia-hypotes⁸ och andra som talar om dunkla självorganiserande egenskaper som antas vara inneboende i materien som obönhörligen driver evolutionen framåt.⁹ Det är utan tvivel något av en Kuhnsk revolution i teorierna.¹⁰ De drivande i den nya revolutionen har dock lämnat matematiken och populationsgenetiken (eftersom Darwin misslyckades med dem och eftersom problemen inte har lösts genom neodarwinism, dvs. den moderna syntesen) och vänder sig mot mer filosofiskt spekulativa idéer.

Förändringar sker här och nu. Vi behöver se upp så att vi inte bekämpar gårdagens drakar. Samtidigt behöver inte de nya trenderna inom vetenskapen nödvändigtvis kräva helt andra typer av motargument. Jag märker intressant nog att populationsgenetik är ett övertygande vapen när jag konfronteras med dessa nyare idéer. Jag upptäcker att jag talar om vad vi vet om kemi och fysik och hur det motsäger alla tankar på liv ur icke-liv. Jag berättar att det vi har lärt oss genom experimentell vetenskap talar emot varje form av inneboende egenskap hos materien som kunde leda till spontant organiserade strukturer på någon högre nivå, än mindre kodade informationssträngar.¹¹ Det är som om de plötsligt anslutit sig till en evolutionsmodell av typen “kunskapsluckornas Darwin”, medan vi kreationister håller oss till empirisk vetenskap, vilket är ironiskt och smått humoristiskt i mina ögon.

Samtidigt som evolutionsteorin tenderar att förändras i grunden, har argumenten knappt ändrats alls. Varför är det så? För att evolution är en rökridå för en pågående andlig strid. Evolutionens hur är egentligen inte alls viktigt, och evolutionister är beredda att snabbt ändra åsikt i fråga om mekanismerna bakom den, ofta med påståenden om att vetenskapen är självkorrigerande i samband med att man byter åsikt. Evolutionens påstådda faktum, däremot, måste försvaras till varje pris, för det finns inget sätt att slippa stå ansvarig inför Skaparen om inte naturen på något sätt bildat sig själv.

Även om denna förändring bort från neodarwinismen verkligen inte är majoritetsuppfattningen än, är det en snabbt tilltagande trend inom vetenskapen. Det verkar därför som att den stora utmaningen vi kommer att möta i framtiden är samma som den när man delar evangeliet med den nya unga generationen (du vet de där som förnekar att det var onda personer som attackerade World Trade Center). Alltså, hur pratar man med vetenskapsfantaster som har övergett den empiriska vetenskapen och har huvudet fullt av filosofiska spekulationer?

Kort sagt har det hittills inte kommit någon sammanhängande vetenskap ur detta nya neo-hedniska och metafysiska paradigm med en självskapande natur, vilket visar att striden egentligen står på ett djupare filosofiskt plan. Därför fortsätter de kreationistiska argument som har utvecklats de senaste decennierna att vara relevanta och kraftfulla. Resurser som magasinet Genesis, genesis.nu, The Creation Answers Book, creation.com, Journal of Creation och Creation magazine fortsätter att vara de bästa informationskällorna som man kan använda för att förbereda sitt försvar, för det finns sannerligen inget nytt under solen.