Explore
Also Available in:

Den kambriska explosionen

Fossilen pekar på skapelse, inte evolution

Skrivet av
översatt av Nina Henricsson (Genesis.nu)

explosion

Många har fått höra att alla fossilfynd gett Darwin överväldigande bevis för hans evolutionsteori. Ingenting är mindre sant än detta! I sin bok Om arternas ursprung medgav han att frånvaron av fossila övergångsformer var ett mycket stort problem och ett som “utan tvivel var av oerhört allvarlig natur.”1 (Se Darwin om fossilfynd).

Så överväldigande och iögonfallande var bristen på fossila övergångsformer att många ledande 1800-talsnaturalister hade dragit slutsatsen att arterna var färdiga och oföränderliga till sin utformning och inte kunde förändras. Darwin själv skrev att ”alla de främsta paleontologerna [forskare som studerar fossil, öv. anm.], Cuvier, Owen, Agassiz, Barrande, Falconer, E. Forbes m.fl. enhälligt och ofta med eftertryck, har framhållit att arterna är oföränderliga, dvs. helt beständiga till sin natur. ”1

Oföränderliga arter eller oföränderliga slag?

Bibliska kreationister är inte av uppfattningen att Gud skapade arterna precis som vi ser dem idag (dvs. oföränderlighet hos arter), och detta gällde också predarwinistiska, bibliska kreationister som Carl von Linné och Athanasius Kircher. Snarare var det så att Gud skapade olika slag av växter och djur (1 Mos. 1:11–12, 1:21 och 1:24–25) och utformade dessa med en förmåga att förändras och anpassa sig till olika miljöer – vilket ibland till och med resulterade i olika arter (artbildning, som arter definieras idag). Omfattningen av sådana förändringar är emellertid begränsad: påskliljor kan förändras och bli andra former av påsklilja. Likaså kan hästar bli förändrade till olika typer av hästar; men påskliljor skulle aldrig kunna bli till äppelträd (ett annat slags växt) och inte heller kan hästar bli till giraffer (ett annat slags djur).

Sedan Darwin skrev Om arternas ursprung, har man hittat fossil som stämmer överens med uppfattningen att arter tidigare har genomgått förändringar (se nedan).

Fossil som visar att djurslag har förändrats

Ett exempel på fossil som representerar en ansenlig variation inom ett djurslag, så långt som till att frambringa nya arter, är de hästfossil som visas här i figs.1 och 2. De utdöda varianterna Merychippus och Pliohippus delar många likheter med nu levande hästar(Equus) och antas vara medlemmar i samma familj. De var klart och tydligt hästar, även om de var märkbart mindre än de flesta hästar idag, och uppvisade olikheter i ben och fötter.1 Merychippus hade till exempel tre tår och var således bättre anpassad för våt sankmark, medan en enda hov är bättre på fastare mark. Likt de finkar Darwin observerade på Galapagosöarna2 har hästar förmodligen förändrats under de senaste tusentals åren, och de hästar vi känner till idag kan mycket väl ha samma förfader som Merychippus och Pliohippus (dvs. ett skapat slag har gett upphov till olika arter, men de är alla fortfarande av samma slag).

horse-family

Fig. 1 . Variation inom hästfamiljen. Mesohippus, Merychippus och Pliohippus är kända enbart genom fossilfynd. Sen miocen, mellersta miocen samt sen eocen hänvisar till de sedimentlager fossilen påträffades i.

variation-horse-legs
Fig. 2. Variation i hästben.

Evolutionister påstår att sådan artbildning drivs framåt genom slumpvisa, genetiska mutationer (förändringar i DNA pga kopieringsfel) som förorsakar en variation som naturligt urval sedan använder sig av – och att detta har producerat hela livsspektrat av varelser. Bibliska kreationister tror att variationer inom varje slag i första hand beror på dess inbyggda (skapade) förmåga att förändras. De tror att den variation som det naturliga urvalet kan åstadkomma fanns i den genetiska koden hos det ursprungliga slaget (dvs. instruktionerna i deras DNA).3 Konsekvensen av detta är omfattningen av den möjliga förändringen är begränsad.

Referenser

  1. Sarfati, J., The non-evolution of the horse, Creation 21(3):28–31, 1999; creation.com/horse.
  2. Wieland, C., Darwin’s finches: Evidence supporting rapid post-Flood adaptation, Creation 14(3):22–23, June 1992; creation.com/darwins-finches; see also creation.com/galapagos-birds.
  3. Statham, D.R., Only the Bible explains the diversity of life, Creation 37(1):40–43, 2015; creation.com/diversity-life.

Fossil och förändring

Men fossil som tyder på förändringar hos arter är faktiskt ganska sällsynta, vilket vi inte skulle förvänta oss om berglagren hade bildats under många årmiljoner. Professor David Kitts har gjort kommentaren:

Trots de lovande möjligheterna att paleontologin [studiet av fossil] skulle erbjuda en möjlighet att “iaktta” evolutionen, har den tvärtom ställt evolutionisterna inför en del svårlösta problem, där det mest kända är förekomsten av “hopp” i fossilfynden. Evolutionen kräver övergångsformer mellan arterna, men paleontologin erbjuder inga sådana.2

Vi skulle emellertid förvänta oss en allmän brist på övergångsformer mellan arter om den bibliska berättelsen om jordens historia var sann. Detta beror på att en global översvämning allmänt sett skulle ha åstadkommit fossil som ger en ögonblicksbild i tiden istället för en samling fossil som påvisar förändring över tid.

Men även de få fossil som hittats och som rimligtvis kan tyda på artbildning har inte gett vid handen att ett slag av varelse gradvis har förändrats till att bli ett annat. Professor Stephen J. Gould har gjort följande kommentar:

Frånvaron av fossilbevis för övergångsstadier mellan större förändringar i organisk design … har varit ett ihållande och störande problem för påståenden om en gradvis skeende evolution.3

På senare tid har professor Euan Clarkson medgivit följande med hänvisning till de rika fossilfynden i berglager som sagts vara ”kambriska”:

… övergångs- och mellanformer saknas. De geologiska fynden tyder inte alls på några sådana förhållanden … . Vad fossilfynden däremot ger vid handen är många exempel på en ”plötslig” uppkomst av nya, strukturella former.4

Den kambriska explosionen

De kambriska berglagren uppvisar några av de mest förödande fossilfynden som motsäger Darwins teori. Evolutionister menar att dessa är 541-485 miljoner år gamla. Enligt dem innehåller de resterna av en del tidiga livsformer som existerade på jorden. Det som är typiskt för dessa fossil är att en oerhört stor variation av djur uppträder plötsligt “som en blixt från klar himmel”. Denna ”kambriska explosion” kallas ofta för evolutionens “big bang”, eftersom dussintals av vitt skilda organismer sägs ha uppstått under en mycket kort tidsperiod. Skillnaderna mellan organismerna är så stora, att de ofta sägs ha fundamentalt skilda ”kroppskonstitutioner”. Av denna orsak klassificeras de som olika fyla (plural av fylum), vilket förklaras här vidare.

fossils-found-Cambrian-rocks
Figs 3–9 Exempel på varelser funna i kambriska sedimentlager

Vissa av dessa varelser var verkligt exotiska, såsom Opabinia (fig. 3), Marella (fig. 4), och Anomalocaris (fig. 5). Andra skulle vi tycka vara mer bekanta för oss, såsom skaldjur (fig. 6), maneter, sjöstjärnor, fenfiskar (fig. 7) och maskar (fig 8). Inget tyder på att de på något sätt är mindre avancerade än sina nu levande motsvarigheter, så det är mycket svårt för evolutionister att påstå att kambriska varelser representerar ”primitiva” och ”mindre utvecklade” livsformer. De utdöda trilobiterna (fig. 9) hade sammansatta ögon som är bland de mest avancerade och komplexa synsystemen som påträffats hos någon av alla de varelser som någonsin levt!5 Anomalocaris (fig. 5) hade också sofistikerat sammansatta ögon, som har förbryllat evolutionister med tanke på hur de kunde ha utvecklats så snabbt.6

Darwin om fossilfynd

I kapitel 9 av sin Om arternas ursprung, identifierade Darwin tre geologiska iakttagelser som, med tanke på hans teori och egna ord “utan tvivel var av oerhört allvarlig natur”:

  • – ”att vi i de på varandra lagrade sedimentlagren inte har hittat ett oerhört stort antal övergångsformer mellan de många arter som nu existerar eller har existerat”
  • – ”att plötsligt hela grupper av arter dyker upp i våra europeiska sedimentlager”
  • – ”en hittills nästan total avsaknad av fossilinnehållande sedimentlager under siluriska lager.” (Observera att det på Darwins tid fanns en överlappning mellan det som kallades silurisk och kambrisk.)

Han medgav villigt”… att antalet övergångsvarianter, som tidigare existerade på jorden i sanning [måste] vara enormt. Varför är då inte varje geologisk formation och alla lager fulla av sådana felande länkar? Geologin avslöjar verkligen inte någon sådan fint graderad organisk kedja, och detta är kanske den mest uppenbara och allvarliga invändningen som kan göras mot min teori.”

Darwin, C.R., On the Origin of Species, John Murray, London, pp. 310 and 280, 1859, (1st edition).

Darwins livsträd

Enligt evolutionisterna blandades på något sätt vanliga kemikalier och blev till en encellig, självproducerade organism – en mikrob som kunde kopiera sig själv. Sedan, får vi höra, har evolutionen under hundratals miljoner år fått denna att bli mer komplex och sedan dela upp sig i olika arter – se fig. 10.

first-steps-in-evolution
Fig. 10. De första stegen i evolutionen, som leder fram till olika arter inom samma genus

Dessa nya arter påstås sedan ha fortsatt att diversifiera sig så pass långt att de kunde indelas i olika genera (dvs. olika grupper av arter – fig. 11). Trots sina olikheter skulle de fortsatt antas vara medlemmar av samma familj. När evolutionen sedan fortgick, blev dessa allt mer diversifierade tills de kunde klassificeras som olika familjer (dvs. olika grupper av genera), sedan olika ordningar (dvs. olika grupper av familjer) och därefter olika klasser (dvs. olika grupper av ordningar). Till sist skulle evolutionen ha producerat så fundamentalt olika kroppskonstitutioner att dessa varelser kunde placeras i olika fyla (dvs. olika grupper av klasser).

Djur med fundamentalt olika kroppskonstitutioner sägs vara “disparata” snarare än bara “olika”. Till exempel sägs det, att medan olika medlemmar av kattfamiljen (t ex lejon, tigrar, leoparder och tamkatter) uppvisar diversitet, påstås olika fyla (t ex chordater, leddjur) uppvisa disparata skillnader. Alla katter är chordater, därför att de har ryggrad och ett inre skelett. Olikheterna mellan deras anatomier är relativt små. Leddjur (t.ex. humrar, krabbor, insekter) har ingen ryggrad men ett utvändigt skelett. Deras anatomier är fundamentalt olika chordaternas.

plural-of-fenus
Fig. 11. Ytterligare steg i evolutionen, som leder fram till olika genera (plural av “genus”) inom samma familj

Man har identifierat ungefär 36 fyla hos levande och utdöda djur, och deras vitt skilda kroppskonstitutioner antyder omfattningen av den disparitet man kan observera i hela den naturliga världen. Till exempel är brachiopoder (armfotingar) marina varelser med skal på sina övre och undre ytor; nässeldjur är djur med mjuk kropp och tentakler med brännande celler, såsom maneter och koraller; mollusker är en annan grupp djur med mjuk kropp, bland annat olika slags bläckfiskar och sniglar; och tagghudingar har en femuddig radial symmetri på sina kroppsdelar, t.ex. sjöstjärnor och sjöborrar.

Det är högst signifikant att nästan vartenda djurfylum är representerat i de kambriska sedimentära bergarterna – inklusive det som människan är medlem i, chordaterna.7 Som vi visat, skulle den darwinistiska teorin förutsäga att medan vi går uppåt i den geologiska kolumnen och därmed framåt i den påstådda evolutionära tidskalan, borde dispariteten gradvis öka bland fossilfynden. Med andra ord borde diversiteten komma före dispariteten. Faktum är att det är tvärtom: vi ser dispariteten komma före diversiteten. En del skulle se detta som praktiskt taget ett formellt vederläggande av darwinismen.8

Naturligtvis skapar inget av allt detta något problem för bibliska skapelsetroende. De kambriska sedimentära bergarterna uppvisar helt enkelt den stora variation av organismer som Gud skapade för att leva på, eller nära, havsbottnen. De var bland de första att begravas av lager av sediment av Noas flod.

Referenser

  1. Darwin, C.R., On the Origin of Species, John Murray, London, p. 310, 1859. Åter till text.
  2. Kitts, D.B., Paleontology and evolutionary theory, Evolution 28:467, September 1974. Åter till text.
  3. Gould, S.J., Is a new and general theory of evolution emerging? Paleobiology 6(1):119–130, 1980. Åter till text.
  4. Clarkson, E.N.K., Invertebrate Palaeontology and Evolution, 4th edn, Blackwell Science, London, UK, p. 45, 1998. Åter till text.
  5. Stammers, C., Trilobite technology: Incredible lens engineering in an ‘early’ creature, Creation 21(1):23, 1998; creation.com/trilobite. Åter till text.
  6. Sarfati, J., Giant compound eyes, half a billion years ago? Creation 34(4):39, 2012; creation.com/compound-eye. Åter till text.
  7. The ‘Lower Cambrian’ fish Haikouichthys. Åter till text.
  8. Meyer, S.C., Darwin’s Doubt: The explosive origin of animal life and the case for intelligent design, HarperCollins, New York, 2013. Åter till text.