En jätte försvinner

Skrivet av Carl Wieland
Översättniing Nina Henricsson (genesis.nu)

Vissa rådande uppfattningar är – om än undermedvetet så starkt omhuldade, att de behöver vederläggas om och om igen. En sådan uppfattning är att fossil formas när en död varelse sakta begravs under ”tidens gång”. Av någon anledning betraktar de flesta fossilbildningen som något som tar mycket lång tid.

ppfattningen att fossilbildning tar mycket lång tid är grunden till att människor till exempel ofta antar, att om det fanns känguruer i Mellanöstern (vi vet av Bibelns berättelse att så var fallet, även om det var under en begränsad tid), så borde vi hitta fossil efter dem där. Eller åtminstone här och var mellan berget Ararat och deras nuvarande australiensiska hemvist.

Svaret är att fossilisering numera är en sällsynt och speciell händelse. I vanliga fall blir djur som dör inte till fossil. Miljoner känguruer dödas på Australiens vägar varje år, men de befinner sig absolut inte i de första stadierna av fossilisering. De bryts ner.

Ett elefantkadaver i artikeln ovan illustrerar saken på ett dramatiskt sätt. [Se tidskriften Creation 24(4):56] Det infällda fotot till vänster visar det en dag efter dess död, medan fotot uppe till höger togs 7–8 dagar senare.¹ Biologiska processer (mestadels insektsaktiviteter) har förstört kroppen så pass mycket att det står klart att det inom kort endast kommer att återstå några få utspridda skelettdelar.

Dessa kommer i sin tur troligen att utsättas för erosion och förstörelse, såvida de inte blir begravda i sediment efter någon lokal översvämning, där dessa sediment sedan hårdnar och förhindrar vidare förruttnelse orsakad av syreinverkan och bakterieaktivitet.

Naturligtvis sker inte all nedbrytning lika spektakulärt snabbt som i detta exempel. Men även om vi tänker oss ytterligare några månader för processen så blir resultatet ändå den, att under normala omständigheter i dag så kommer praktiskt taget alla döda djur att brytas ner istället för att fossiliseras.

Så när någon till exempel hittar ett relativt intakt dinosaurieskelett bör man betänka att det har måst begravas snabbt för att över huvud taget hamna i detta tillstånd. Håll också i minnet att de flesta fossil påträffas i enorma gravfält, ofta inuti lager av sten (som t.ex. Dakota Sandstone i USA) som täcker hundratusentals kvadratkilometer. Ställ dig sedan frågan om huruvida vi ser sådant ske på jorden i våra dagar.

Bibelns berättelse om en världsomfattande översvämningskatastrof är en mycket mer logisk förklaring till existensen av “mängder av fossil efter miljarder av dött material, begravt med hjälp av stora mängder vatten i rörelse, över hela jorden.”