Also Available in:

När blir fostret en människa?

Blir människan till från och med befruktningen? Vad säger Bibeln?

Skrivet av
översatt av Gudrun Ringqvist (genesis.nu)

Creation Ministries International (CMI) har fått en fråga från en person i Kanada med initialerna Y.C.:

iStockphotopregnant-woman

Jag tittade nyligen på ett avsnitt av ett populärt TV-program (CSI). I avsnittet diskuterades frågan om abort i förhållande till liv. Programledaren, Gil Grissom, menade att enligt Bibeln börjar livet i och med att blodet har bildats, och att en människa därför inte kan anses vara ”levande” ända från befruktningen. Jag såg efter hur CMI ser på saken, och det verkar som om de anser att det är andningen och blodförekomsten som definierar liv, så växter och uppenbarligen även insekter är inte levande i biblisk mening.

Enligt denna definition – ”en varelse som andas” – tycks det vara korrekt att fastställa: a) att den ofödda människan inte är en levande varelse, och b) att eftersom att ha blod är ett nödvändigt krav för liv, så är ett foster inte levande under åtminstone de två första veckorna efter befruktningen.

Skulle ni vilja hjälpa mig i mina funderingar?

Lita Cosner vid CMI i USA svarar:

Bibeln säger att livet är i blodet och kopplar andningen till varelser som är nefesh chajah (en levande själ). Men det är felaktigt att tillämpa dessa kriterier på ett barn som under sin utveckling i livmodern ännu inte har dessa egenskaper och säga att det inte är en människa. Låt barnet växa till ett par veckor och det kommer att ha blod (eller vilken annan egenskap som helst man önskar se för att definiera liv). Det ofödda barnet börjar dessutom andas fostervatten som en viktig fas i lungornas utveckling (och det får även syre genom navelsträngen, vilket kan sägas vara ett slags ”andning”).

Även om barnet inte skulle anses vara en människa innan det har utvecklat en blodcirkulation, så sker detta någonstans under femte graviditetsveckan, vilket är tidigare än de flesta kvinnor har förstått att de väntar barn. Så detta utgör inget stöd för majoriteten av abort ”rättigheter”.

Det finns emellertid ett större tolkningsproblem, som det kunde vara instruktivt att titta närmare på. Det här TV-programmet plockar ut en bibelvers, som talar om försoning genom att blod utgjutes och inte speciellt om det ofödda barnet, och behandlar versen som om den gjorde det (Se 3 Mos 17:11 ö.a). Samtidigt ignorerar man allt som Bibeln verkligen säger om det ofödda barnet och vad som gör mänskligt liv värdefullt.

För det första, den bibliska grunden för allt mänskligt livs värde är att människan, unikt för hela skapelsen, är skapad till Guds avbild Detta ger henne högre dignitet och värde än djuren. Medan Bibeln tillåter att man dödar djur för att få mat, och djuroffer var påbjudna under Gamla förbundet, föreskriver den dödsstraff om en person eller ett djur dödar en oskyldig människa.

För det andra, Bibeln ger det ofödda barnet stort värde. Mose lag föreskriver straff när någon oavsiktligt skadar ett foster (2 Mos 21:22), och David säger i Psaltaren att Gud sammanvävde honom i moderlivet (Ps 139:13). Profetior om ofödda barn nämns många gånger i Bibeln. Den ännu inte födde Johannes döparen blev fylld av den helige Ande och spratt till av glädje när Maria (som väntade Frälsaren) mötte hans mor Elisabet (Luk 1:15 och 44).

Det hade saknat mening att fördöma abort i Gamla testamentet, eftersom barn ansågs vara en så stor välsignelse och söner så nödvändiga för att man skulle överleva som gammal, att det hade varit vansinnigt att göra abort. Men det kan faktiskt finnas ett fördömande av abort i Nya testamentet. Det grekiska ordet pharmakeia (”svartkonst”) och dess härledningar i Gal 5:20Upp 9:2118:23b21:8 och 22:15 skulle kunna vara en hänvisning till användandet av abortframkallande giftdrycker, vilket är fallet i åtminstone ett antikt verk.1

Att de kristna varit mot abort och barnamord kan man se redan i de allra tidigaste historiska dokumenten. Det är välkänt att kristna räddade barn som lämnats att dö, och tidiga icke kanoniska kristna skrifter fördömer abort som en synd som Gud dömer. Det skulle inte rimligtvis finnas ett sådant enhälligt fördömande om det inte fanns en klar grund för det i den bibliska undervisningen.

Så hellre än att plocka ut en vers ur sitt sammanhang och påstå att Bibeln inte anser det ofödda barnet vara levande och mänskligt, borde vi se på de överväldigande positiva uttalandena om dess mänsklighet och värde i Guds ögon.

Noter

  1. Gorman, M.J., Abortion and the Early Church: Christian, Jewish and Pagan Attitudes in the Greco-Roman World, p. 48, Wipf and Stock, Eugene, OR, 1998. Åter till text.