Explore
Click here to view CMI's position on climate change.
Also Available in:

”Stenåldern”— ett passande begrepp?

12518-cartoon

Skrivet av Robert Niemand
översatt av Torsten Lantz (genesis.nu)
publicerad i Genesis 2016(3):8–9

Har du någon gång undrat över varifrån uttrycket ”stenåldern” kommer? Man stöter på uttrycket överallt - ett påstått ”fak­tum” att de förhistoriska män­niskorna för över två miljoner år sedan skulle ha använt stenverk­tyg innan de lärt sig att få fram metaller och använda dessa. Så småningom skulle man ha bör­jat använda brons - och först ännu senare skulle järn ha kom­mit in i bilden.

Men de arkeologiska beläg­gen är inte så entydiga som man skulle kunna tro.

Christian Jürgensen Thom­sen, mannen som uppfann "tre­åldrars”-systemet – stenåldern, bronsåldern och järnåldern - var faktiskt myntsamlare. Han utsågs till den första chefen för det danska Nationalmuseet. Detta trots att han var relativt outbildad.

Hans uppgift var att försöka hitta ett system för att klassifice­ra och få ordning på virrvarret av mänskliga artefakter (verk­tyg, vapen, smycken och så vi­dare) som låg i drivor runt om­kring på museet.

Hans efterträdare på muse­et, en arkeolog som hette J.J.A. Worsaae, letade efter tecken på den här ordningsföljden på oli­ka utgrävningar runtom i Euro­pa. Han började med en utgräv­ning av gravplatser på Irland och fann där stora mängder verktyg av sten, brons och järn.

Det påstås allmänt att Wor­saae upptäckte att artefakter­na låg i tre skikt - något som då skulle stämma med det som hans föregångare1 hade före­ställt sig. Men kontrollerar man hans arbete så ser man att han faktiskt sa att det inte gick att få fram något från verktygen som han grävde upp. Han gräv­de nämligen upp dem direkt ur en torvmosse - och i en sådan ligger alla verktyg av järn, brons och sten blandade med varan­dra.

Han hittade också gravar som innehöll verktygsuppsätt­ningar av antingen brons, sten eller järn. Så varför drog han slutsatsen att begravningar­na representerade en följd av tre åldrar? Därför att platser­na med stenredskap innehöll kroppar, medan platserna med brons bara hade aska. Det se­nare skulle tyda på att de män­niskorna praktiserade kreme­ring och därför ”uppenbarligen” var mera avancerade. Men till och med detta egendomliga ar­gument underminerades av det faktum att människorna med järnverktyg tydligen hade åter­gått till att begrava kroppar.

Moderna arkeologer anser numera att systemet med sten-brons-järnålder inte är till stor hjälp utanför Europa.

Man kan undra om det går använda nå­gonstans. Det verkar mest vara ett nytt exempel på den dogmen om ”människans framsteg” som påtvingats bevismaterialet.

Fast det efter hand har kom­mit fram många tekniska upp­finningar så grundlades allti­hopa långt före Noas flod – nämligen under Tubal-Kains dagar – ”Han [som]var smed och gjorde alla slags redskap av koppar och järn.” (1 Mosebok 4:22)

Not

  1. Worsaae, J.J.A., The Primeval Antiquities of Denmark, översatt av W.J. Thoms, London, John Henry Parker, 1849. Åter till text.