Fossil oordning

Skrivet av Gary Bates and Lita Sanders
Översatt av Torsten Lantz (Genesis.nu)

Publicerat den: 17 april 2014 (GMT+10)

Det verkar som om en del framstående evolutionister – som till exempel den populäre Bill Nye i USA - ofta hävdar att det inte finns några fossil som ligger i fel ordning i den geologiska lagerföljden. Om det finns fossil som ligger i fel ordning i den geologiska lagerföljden innebär det problem för evolutionsmodellen. Påståendet att det inte finns fossil i fel ordning sägs användas som en klubba till att ”slå” de kristna med på universiteten. Så hur kan vi svara på den här utmaningen? Innebär det här så starka bevis för evolutionen att skapelsemodellen blir falsifierad?

En berättelse i ständig förändring

För det första kan evolutionisterna alltid säga att det inte finns några fossil i fel ordning eftersom det går att hävda att man bara känner till en ytterst liten del av de fossila lagren och följaktligen inte har så god uppfattning om hela den period som fossilen tillhör. Om man hittar ett fossil i ett skikt som antas vara 100 miljoner år äldre än arten i fråga, betyder det bara att utvecklingen har skett 100 miljoner år tidigare än vad man trodde. Tolkningen av den fossila lagerföljden är så flexibel att den kan klara av i stort sett varje oväntad överraskning. Kort sagt, evolutionen antas vara ett faktum som sedan används för att förklara fossilen. Så det spelar ingen roll vad man hittar – själva tolkningsmetoden gör att inget ändå kan falsifiera evolutionen.

Fossil photo and diagram from D. Fuchs, G. Bracchi and R. Weis, ref. ²

Bättre vore att fråga sig om evolutionsmodellen har gjort några förutsägelser beträffande fossila fynd – prediktioner som bekräftats eller motsagts genom senare fynd. Där kommer evolutionsmodellen till korta på ett dramatiskt sätt. Till exempel sade Charles Darwin ”att ingen helt mjuk organism kan bevaras.” Men där hade han totalt fel eftersom det finns många exempel på sådana mjuka fossil. Det finns hundratals fossila maneter och fossil av bläckfisk – fossil som ser anmärkningsvärt likadana ut som de organismer som lever idag. Trots detta påstår man att de är 505 miljoner år (Ma) respektive 150 Ma gamla. Den fossila bläckfisken innehöll till och med en bläcksäck med torkat bläck som var så färskt att man efter lite beredning kunde använda den till att måla bilder med. De åldrar som man bestämmer för de här fossilen baseras på deras plats i den påstådda geologiska lagerföljden och de datum som tilldelats de sedimentlager i vilka man hittade dem. Man ska komma ihåg att evolutionisterna anser att sedimentlagren har deponerats under många miljoner år. Man räknar med att processen med begravning och förstening ska ha tagit mycket lång tid.Bortsett från helt mjuka organismer finns också sådana fossil som en ichthyosaur som föder en unge, en fisk som håller på att äta upp en annan fisk och fossila regndroppsavtryck i sanden, vilka fångar korta händelseförlopp i tiden. Dessa måste ha blivit snabbt bevarade. Om nu själva fossilen visar att de blivit snabbt begravda – då är det väl bara vettigt att anta att också det sediment som begravde dem har deponerats snabbt.

Massor av besvärliga fossil

Det finns åtskilliga fossil som inte passar in den definierade evolutionära tingens ordning som man trumpetar ut i våra läroböcker i geologi och biologi.

• Trilobiterna i lager från kambrium och som påstås vara 500 miljoner år gamla, har ögon som är alltför komplexa för att passa in i den fossila lagerföljden. Det beror på att det saknas föregångare till den sortens ögon.
• Det kanske mest häpnadsväckande är att man funnit fossil av pollen—i prekambriska lager —något som visar på att det då funnits blommande växter. Enligt evolutionisterna har dock blommande växter inte utvecklats förrän för 160 miljoner år sedan. Men prekambriska lager säger man vara äldre än 550 miljoner år.
• Dinosaurierna tänker man sig har utvecklats till fåglar. Men den förhistoriska fågeln Confuciusornis var en riktig fågel med spetsig näbb och dateras till att ha levt tidigare än de ”befjädrade” dinosaurier som den påstås härstamma från. Den har också hittats i en dinosauries mage.
• Gräsfytoliter har hittats i koproliter – fossiliserad avföring – från dinosaurier. Men gräset tänker man sig inte ha utvecklats förrän minst 10 miljoner år efter det att dinosaurierna dött ut.
• Ett hundliknande fossilt däggdjur har hittats med rester av dinosaurier i magen—men inga däggdjur som är stora nog för att kunna ta byte bland dinosaurierna anses ha existerat parallellt med dem.

Photo by Linda Lou Haywood

Det är som Calvin Smith här sammanfattar:

”Till överraskning för många så har ankor,³ ekorrar,⁴ näbbdjur,⁵ och varelser som liknar bäver⁶ och grävling,⁷ alla hittats i berglager från tiden för dinosaurierna – tillsammans med bin, kackerlackor, grodor och tallar. De flesta människor ser inte bilden av en T. rex som promenerar med en anka flygande över sig, men det är precis vad fossilen från ”dino-eran” visar.”

Tiktaalik? ”Du skojar!”

© Ted Daeschler

Media råkade i extas när de fick höra talas om en påstådd mellanform mellan havs- och landlevande organismer (fisk-till-tetrapod) – en så kallad Tiktaalik roseae. Den här ”perfekta felande länken” sades vara en ”höjdare” för evolutionen. Den sågs som en uppfylld evolutionär förutsägelse. Tiktaalik har synts på omslagen till tidskrifter och i läroböcker och har till och med fått egen signaturmelodi och webbplats – som förespråkar evolution. Fast de har allihop missat att berätta att man hittat fossila fotavtryck av tetrapoder i Polen – avtryck som evolutionisterna har daterat till att vara 18 miljoner år äldre än Tiktaalik. Den senare kan då inte vara föregångare till de landlevande ryggradsdjuren – om den uppstod långt efter dem. Däremot verkar det vara en riktig ”höjdare” till att sätta den evolutionära berättelsen ur spel!

Enligt evolutionisterna passar ”levande fossil” inte in

Piotr Szrek, Uppsala University

Det stora antalet levande fossil tyder också på att evolutionshistorien är bristfällig. Det handlar om de fossila fynd som tilldelats åldrar av miljontals år men där organismerna är identiska med varelser som lever idag. Dr Carl Werner har framställt en musei-utställning som visar hur många nu levande djur man har hittat i sedimentlagren från dinosaure-eran. Dr Werner säger:

Fossil photo by Joachim Scheven, LEBENDIGE VORWELT Museum, Living coelacanth photo from Wikipedia.org

”Jag har hittat representativa exemplar från alla nu levande större djurstammar [fyla] och alla idag levande större växtdivisioner. Jag kunde till och med inom dessa större grupper också hitta respresentanter för alla större ordningar eller klasser inom ett fylum.”

Men om man nu hittar alla de här djuren i lagren från dinosaure-eran, vad har då evolutionen sysslat med under de senaste hundra miljoner åren? Om till exempel apor blev till människor på bara 6 miljoner år, hur kan då – med ett ekologiskt tryck i ständig förändring – så många växter och djur vara i det närmaste oförändrade under de påstådda miljontals åren?

Till exempel skulle Wollemitallen (Wollemia nobilis) ha frodats för cirka 150 miljoner år sedan och sedan länge vara utdöd. Men år 1994 upptäcktes att den växer i en skog i New South Wales, Australien. Till och med evolutionisterna ansåg att det var som att hitta en levande dinosaurie. Och tofsstjärtfisken (“kvastfeningen”) ansågs ha dött ut samtidigt med dinosaurierna men man vet att den här djuphavsfisken fortfarande lever. De har fångats av fiskare och filmats simmande av National Geographic.

Är ”den kambriska explosionen” ett problem med ”fel fossilordning” för evolutionisterna?

I kambriska sedimentlager (några av de påstått äldsta fossilförande sedimentlagren på jorden – 500+ Ma) har man hittat ”zonfossil” från nästan varje större djurstam (fylum). Det här har länge varit ett betydande problem för evolutionisterna – man hittar inga förfäder till organismerna. De uppträder plötsligt och samtidigt i den fossila lagerföljden. Eftersom man inte ser någon jämn och gradvis utveckling av dessa fossil skulle man kunna hävda att hela den kambriska explosionen med sina miljontals organismer är ett enda stort ”fossil-i-fel-ordning” enligt de mätmetoder som evolutionisterna själva använder.

Det finns många undantag till den prydliga ordning som man beskriver att fossilen ligger i

I själva verket är det så att ju fler fossil vi hittar, desto mer osammanhängande blir bilden. Det här passar inte alls in i den ständiga pågående utveckling av sorter och arter som evolutionisterna förutsäger. Däremot passar det bra in i skapelseberättelsen som säger att växter och djur har skapats ”efter sina slag” och begravts i en global katastrofal översvämning.

Bill Nye gjorde faktiskt kreasionisterna en tjänst genom att oavsiktligt påpeka en viktig svag plats för evolution. I själva verket talar de fossila fynden mot den påstått prydliga insorteringen i fack som ligger i ”rätt ordning”. Så evolutionisterna borde tänka sig för innan de drar uppmärksamheten till de sprickor som gör deras självutnämnda rustning så sårbar.

Redaktörens anmärkning: en tidigare version av denna artikel innehöll ett fel med hänvisning till ett påstående om ett otroligt däggdjursfossil som hittats i fel lager har nu har tagits bort.